De som röstar bestämmer
Efter varje val kommer en diskussion om varför utfallet blev som det blev. En särskilt relevant faktor som diskuterades efter detta val var valdeltagandet. Särskilt i de områden där valdeltagandet redan var lågt, sjönk det ännu lägre.
Det är svårt att veta exakt varför valdeltagandet sjönk. Däremot finns det flera möjliga förklaringsmodeller. En förklaringsmodell är att köerna detta val var längre än valet 2018 till följd av den nya placeringen av valsedlar. En annan anledning skulle kunna vara att en betydande andel av de som kom i flyktingvågen 2015 nu skaffat medborgarskap och har blivit röstberättigade, samtidigt som de i lägre grad än snittet deltar i valet. Slutligen kan det vara att väljarna kände ett mindre sug att lämna soffan och gå rösta detta val. Antingen pågrund av de upplevde detta val som mindre viktigt eller pågrund av ett ökat missnöje med de politiska partierna.
Är man obekant med valdata kan man lätt fråga sig: Varför skulle valdeltagande påverka resultatet? Anledningen är att valdistrikt med högt och lågt valdeltagande har olika väljartendenser. Valdistrikt med högt valdeltagande tenderar att rösta mer konservativt, medans valdistrikt med lågt valdeltagande tenderar att rösta mer progressivt.
Att progressiva har det mer kämpigt med mobilisering är sedan länge välkänt. Varför exakt så är fallet är inte alltid tydligt. Däremot korrelerar valdeltagande med faktorer som klass, utbildning och utländskbakgrund, faktorer som även korrelerar med politiska sympatier.
Hur hade då valresultatet blivit 2022 ifall vi simulerade att alla valdistrikt hade samma valdeltagande?
Simuleringen visar att ifall valdeltagandet hade varit lika högt i Tensta och Gällivare som i Vellinge och Djursholm hade Sveriges statsminister idag hetat Magdalena Andersson. Totalt distorterades valresultatet med ca 1.6% utav det ojämlika valdeltagandet. Detta är värre än valet 2018, då valresultatet distorerades med 1.3% utav valdeltagandet. Däremot är skillnaden inte särskilt stor.
De partier som regelbundet verkar gynnas av det ojämlika valdeltagandet är överväldigande Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det parti som regelbundet verkar missgynnas av ojämlikheten är Socialdemokraterna. Sannolikt är allianspartierna mer gynnade och socialdemokraterna ännu mer missgynnade än simuleringen visar då de som väljer att stanna hemma i större grad passar in i de demografier som röstar på det senare än det första alternativet.
Utifrån den statistik som jag har presenterat uppstår två väldigt distinkta “optimala” strategier för den konservativa respektive progressiva sidan av politiken i hur man ska maximera sitt egna valresultat.
För den konservativa sidan är det maximerande alternativet att öka barriärerna för att rösta. Det skulle till exempel kunna göras genom att skära ned på valmyndigheten, minska mängden tillgänglig information om valet, och dra ned på kampanjer för att öka valdeltagandet. Mer extrema åtgärder skulle kunna vara att införa ett system likt det i vissa amerikanska delstater, där det är ett aktivt val att anmäla sig till röstlängden.
Röda delstater i USA visar väldigt väl hur politiska förslag för att minska valdeltagandet kan marknadsföras. Det handlar om att lägga fram förslag gör det svårare att rösta i försvar mot hävdade irregulariteter. Med det sagt, verkar intresset för reformer som minskar valdeltagande hitills förvånansvärt och hoppingivande svalt från de etablerade partierna på den konservativa sidan.
För den progressiva sidan är däremot den optimala strategin det motsatta. Progressiva bör i största möjliga mån försöka göra det enkelt för människor att rösta. Förvisso kontrollerar inte längre progressiva statsmakten nationellt, däremot kan progressiva spendera pengar på att uppmuntra valdeltagande på kommunal och regional nivå i kommuner där de har makten. Nästa gången progressiva tar makten igen skulle man kunna genomföra åtgärder som röstningsplikt, likt det system som finns i Australien för att uppmuntra till valdeltagande. Progressiva skulle även kunna arbeta för att utöka kapaciteten och mängden vallokaler för att uppmuntra till röstning.
Det är i grunden den som röstar som avgör vem det är som får styra ett land. I Sverige, ju fler som röstar desto större sannolikhet för en progressiv regering, ju färre som röstar desto högre sannolikhet för en konservativ regering. Vill progressiva maximera sin sannolikhet att vinna kommande val bör att öka valdeltagandet vara en viktig del av strategin. Det är en rättfärdigad strategi, både utifrån ett moraliskt perspektiv, och ett valstrategiskt perspektiv.